Allsvenskan, div III, grupp 5, 2006/2007

Inga rapporter för lag II säsongen 2006/2007...

- * - * -

Allsvenskan, div IV, grupp 9, 2005/2006

Rond 7, 26/3 2006:

Nästa gång spelar vi division 3 schack med b-laget. Det blev en vacker slutrond för vårt trogna gäng som gjort en väldigt stark insats rakt igenom. Obesegrade i toppen av
tabellen, varav matcherna mot Karlskoga och Eskilstuna finska särskilt utmärkte sig. Då slog vi ur underläge, ganska rejält dessutom. Den största hjälten är Berth Bråby som
vunnit alla sina matcher trots att han oftast haft tufft motstånd på bord 1 el. 2. Bra Berth.
 
Dagens möte mot ett glatt gäng västeråsare blev en trevlig tillställning. Stämningen var god och de flesta partier innehöll några godbitar.
 
Bord 1 var ett franskt parti där Berth lagt ner sig och kollat upp en variant hemma på soffan. Motståndaren kände inte till Berths preparerad spelöppning. Svart vann bonde
och gick inte på ett springaroffer som såg farligt ut för vit. Det hela mynnade ut i ett damslutspel där Berth enkelt vann då han var pjäs upp. Otroligt starkt Berth.
 
Bord 2 var nog dagens knepigaste. Inget ovanligt då Karlstads egen Tal, Mats Karlsson förde de vita pjäserna. Han fick svarts dam i utbyte mot tre lätta pjäser. Inget bra byte skulle det visa sig. Mats hamnade i knipa och när tornet var spikat av en löpare stoppade Mats klockan.
 
Bord 3 sköttes av Per Nickolausson. I öppningen knep Per bonde och båda rockerade långt. Motståndarens pjäser var placerade i fel ände av brädet medan Pers stod riktade mot vits kung. Lugnt och metodiskt stärkte Per trycket och vit tvingades ge upp när pressen blev för stor. Ett bra parti.
 
Bord 4 bjöd på damgambit med undertecknad som vit. Fick tidigt en bonde och vann sedan kvalitet. I slutet av partiet hade jag dam + löparpar mot dam + ett gäng bönder. Det gjorde att jag fick matthot och kunde vinna svarts dam till slut.
 
Västerås tvingades lämna w.o på bord 5 vilket är lite trist men så är det ibland. Det var många leende i lokalen när vi summerade den gångna säsongen. Idel vinster som sagt.

Rond 5, 12/2 2006:

Den viktigaste matchen. Det var dags för ödesmatchen. En match som skulle kunna bli avgörande för om KAS II slår sig tillbaks i schackens finrum, division 3. Indikationerna från vilket lag Karlskoga frambringat tidigare gjorde gällande att vår motståndaren har ruskigt starka spelare på bord 1-3 och något svagare på de två sista borden. I egenskap av lagledare matchade jag mina mannar hårt och gjorde ett par taktiska byten. Satte Mats Karlsson på bord ett trots något lägre rating än Berth Bråby. Detta för att jag vet att Mats ofta kan överraska som vit och att Berth gärna spelar franskt som svart. Satte även ner mig själv på bord fyra och flyttade upp Lars Johannesson på bord tre. Lars spelar ofta remi och remi är som en vinst i dagens möte mot starka Karlskoga.

Bord ett bjöd på dagens längsta fight. Mats kom ut ohyggligt bra i öppningen, stärkte ställningen i mittspelet och vann kvalitet. Alla trodde vi att det skulle bli en överraskande vinst på förstabordet länge länge..... men kvalitetsoffret var korrekt utfört av Rune Erhard som fick en giftig fribonde och en stark defensiv löpare. Mats fann sig tvungen att ge tillbaks kvalitet för att få stopp på fribonden, ställningen var död remi men partiet spelades vidare av outgrundlig anledning, till allas förvåning. Det slutade i remi, såklart. Bra kämpat Mats, hjälteinsats som dock skulle komma att överträffas av Karlstads stora hjälte för dagen på bord två.

Bord två var ett rafflande parti. Det blev inte franskt som planerat då vit spelade Sf3 i drag ett. Berth spelade stabilt och det såg lugnt ut, tills motståndaren bjöd på en bonde. Skulle Berth våga ta bonden på andra raden. Jag drog efter andan i samma stund som Berth nöp bonden, iskallt med sitt torn. Trodde hans torn i samma stund var förlorat i ett fåtal drag. Visade sig dock att Berth tittat djupt ner i ställningen, tornet stod säkert och ännu bättre, Berth vann ytterligare en bonde. Lysande spelat Berth, en hjälte av hög rang som fick lovord efter lovord av oss i andralaget hela vägen hem till Karlstad. I förstone hade jag hoppats på ½ p på bord 1-3 men nu hade vi 1½ p.

Bord tre bjöd på Bird. Birds öppning som Lars manövrerar med vana händer. Såg till en början ut att bli en låst ställning men mot slutet rasade Lars ställning ihop, Ferids pjäser var knivskarpa och blev idag övermäktiga för Lars som inte kunde göra annat än att stoppa klockan och tacka för god match.

Bord fyra och fem spelade jag och Per på. Vi mötte motståndare som var rankade relativt mycket lägre än oss. De kämpade på bra men både jag och Per fick in ostoppbara matthot runt drag 30. Vilket betyder att Karlstad i princip är klart för division tre om inget makabert händer i slutet. En mycket nöjd lagledare hurrar tre gånger för sitt lag. Vi leve HURRA HURRA HURRA.

/Ola Nilsson

Rond 4, 22/1 2006:

Denna söndag gästades vi av Ervallas tredjelag som kom med fullt lag till vår stora glädje. Lokalen var full av schacksugna spelare då även vårt förstalag hade hemmamatch.

Lag 2 var revanschsuget eftersom vi förra året förlorade knappt mot Ervalla borta. Några av ansiktena kände vi igen från den förlustmatchen. Det var dags för ny kamp på hemmaplan denna gång.

Bord 1 bjöd på livlig anfallsschack då både Joar och Matts gick på kungsangrepp. Vid första anblick såg det mycket bra ut för Joar i ett sicillianskt parti med Joar som svart. Han vann några bönder i mittspel men Matts gick till motattack och fick till en bindning mot svarts kung som såg ut att kunna bli farligt. Joar tvingades till ett par korrekta försvarsdrag för att säkra segern på bord 1 men till slut gav motståndaren upp, partiet var dagens första att spelas färdigt.

Bord 2 såg länge väldigt jämnt ut och Berth bjöd remi i en relativt remibetonad ställning. Jan såg dock till sitt lags bästa och ville fortsätta kämpa, klokt gjort kan tyckas då vi vunnit på bord 1. Berth skaffade sig två giftiga fribönder och Jan fick offra sitt torn vilket ledde till ett annorlunda slutspel där Berth hade torn + bonde mot Jans 4 bönder om jag minns rätt. Ett mycket svårspelat slutspel, jag är glad att Berth hade så mycket rutin att han kunde vinna partiet till slut. Heder åt Jan som kämpade väl in i det sista. Han föll med flaggan i topp.

Bord 3 spelade jag mot min motståndare från förra året, Jacob. Då fick jag stryk eftersom jag tidigt åkte på pjäs. Denna gång spelade vi caro-kann och båda kom ut rätt bra i öppningen. Jag försökte lura in min motståndare i en gambit där jag erbjöd två bönder för utveckling och forcerad tornvinst i fyra drag men Jacob synade min bluff och valde att bara knipa ena bonden. Då tappade jag en del av min plan men jag lyckades ändå få till en ganska bra ställning med pjäserna fint placerade i centrum och mot vits kung. I mittspelet gjorde motståndaren ett damdrag för att byta av damerna från brädet men han missade att jag i det läget forcerat vann tillbaks bonden jag förlorat i öppningen. Dessutom fick jag ett aktivt torn och en fin löpare efter avbyte. En hel del knixande med tornet och jag fick offra en bonde för att göra entré med kungen i mitten innan jag lyckades bärga en seger i partiet.

Bord 4 var en batalj som böljade fram och tillbaks. Först när jag tittade stod Per bra till, sen svängde det och Ulf hade merbönder. Slutligen hade Per merbonde i ett tornslutspel som dock inte var tillräckligt för seger. Partiet slutade remi men segern var redan säkrad i matchen och med tanke på att Per säkrade segern åt oss i Eskilstuna så var jag nöjd med hans insats.

Bord 5 debut för Erik Sagvik. En lyckosam sådan. Han stod förvisso pyrt till i mittspelet men kvalitetsoffer med bondevinst gav ett slutspel som jag tror Erik hade mest chanser att vinna. Hans springare och förbundna bönder var starkare än motståndarens torn och bönder. Dock bjöd Erik remi och motståndaren accepterade utan större betänkligheter, hellre än att riskera en förlust.

/Ola Nilsson

Rond 3, 4/12 2005:

Lag 2's första bortamatch för säsongen. Eskilstuna finska, 20 mil hemifrån. Fick ihop ett relativt starkt lag trots den långa resan. Den krävde sin fikapaus på förmiddagen, vi tvingades åka redan 08:00 från Karlstad. Hade kommit överrens med Eskilstunas lagledare om att flytta matchen till klockan 11. Eskilstunabördige Per Lindqvist guidade oss till spellokalen och vi anlände tio minuter före avsatt starttid. Han kände till i stort sett hela deras lag, så några nyttiga spelöppningstips avlades i bilen på vägen. Lokalerna var välstädade och toaletterna i utmärkt kondition. Dessutom hade Eskilstuna ett kaffe som var fullt i klass med det som Lars brygger åt oss varje tisdag. Tummen upp så långt.

Väl vid brädena visade det sig att vi mötte tufft motstånd. Dock inte övertufft, skulle det visa sig. Vi satt nära varandra allihopa så man hade god överblick över hur lagkamraterna stod till.

Alla utom Per Nickolausson kom ut bra. Hans motståndare spelade en knepig oorthodox öppning, som inte såg sund ut men som ställde till det lite för Per som såg fundersam ut. Dessutom förbrukade hans motståndare enormt mycket tid på klockan så han hamnade i allvarlig tidsnöd för att nå 40-dragsgränsen.

På mitt bord hamnade jag mer än utmärkt som svart i en nimzoindisk ställning, jag fick två riktigt urstarka löpare som pekade rakt ner mot vits rockerade kung. Det var ett parti som låg åt det skarpa taktiska hållet med många fällor och bindningar. Dessutom missade min motståndare ett par chanser till utjämning.

Bredvid mig spelade Lars Johanesson vitt, det blev birds försvar och jag tycker Lars kom ut bra men hans motståndare tog över greppet i mittspelet. Såg dock inte alltför farligt ut.

Berths parti såg jag inte förrän mot slutet, då malde han sönder sin motståndare som såg ut att plågas ordentligt vid brädet. Berth hade ett gäng merbönder och ett torn på sjunde samt ett antal bönder som avancerade mot promovering. Hans motståndare kämpade förgäves med panikschackar och slet för att gardera alla fribönderna för att hindra en ödesdiger bondepromovering på åttonde. Berth spelade iskallt och offrade en bonde för att forcerat vinna partiet. Dagens bästa parti.

Per Lindqvist mötte en för honom bekant man. Eskilstunas starkaste spelare var lite för stark denna dag och Per tvingades ge upp efter 2½ h spel ca. Kanske lurade hans motståndare in honom i Grünfeld försvaret som han så gärna spelar och som Per inte alls var sugen på att spela.

Per Nickolaussons parti var intressant. Trodde han skulle vinna innan 40-dragsgränsen men motståndare räddade mirakulöst sig igenom blixtschackande under 15(!) drag på ett fåtal minuter, utan att därefter stå katastrofalt. Per offrade torn för löpare + två bönder, vilket gav ett slutspel där Per hade fyra bönder, dam och löpare mot motståndarens två bönder, dam och torn. Ruskigt svår ställning att vinna. Motståndaren bjöd remi med femton minuter kvar på klockan. Jag rekommenderade Per att acceptera men han avböjde och vann till slut på tid. Starkt att undvika remischackar i den ställningen.

Lars slutspel var även det vackert. Han avslutade det hela med att offra sin springare på en bonde vilket ledde till att motståndaren inte hade mattsättningsmaterial och en halv pinne var säkrad.

Själv stod jag hela tiden bättre och var aldrig illa ute men i slutspelet, där jag hade tillskansat mig löparparet, en dubbelbonde för motståndaren samt en aktivare kung efter avbyten av dam och torn, räckte det inte hela vägen. Jag pressade och pressade men det gick helt enkelt inte att avancera mina bönder, det var för låst och han garderade bara alla svagheter. Till slut fick jag slå av hans springare och spela ett olikfärgade löpar-slutspel. Då fann jag det för gott att bjuda remi och en halva till var hemma. Segern är vår.

/Ola Nilsson lagledare KAS II

Rond 2, 13/11 2005:

Då Säffle II dragit sig ur serien var detta vår första chans för säsongen att få visa framfötterna. Det visade sig dock att Degerfors har problem med manskapet och tvingades därför lämna w.o på de två sista borden. Mycket finns att orda om inställda matcher och w.o på många bord i vår serie men det lämnar jag därhän. Överväger att lämna in skrivelse till schackförbundet och klaga på att vi får för lite matcher för vad vi betalar i avgift.

På bord 1 hamnade Joar tidigt i problem. Hans motståndare fick ner en dödsföraktande springare djupt ner i Joars ställning. Till råga på allt kostade det Joar pjäs (forcerat) för att lätta på trycket. Det fanns inte mycket att göra och P-O Lundell (som är en rutinerad veteranräv) plockade hem en pinne till stålverksstaden Degerfors. Ställningen var nu 2-1 i vår favör.

På bord 2 vägde det jämnt mellan gambitspecialisten Mats Karlsson (KAS Mikhail Tal) och hans kombatant P-G Nilsson. P-G hade en inaktiv löpare men Mats springare såg inte ut att uträtta några storverk den heller. Jag peppade Mats och berättade om min mattsättning på P-G från förra året och eftersom Mats besegrade mig i senaste omgången av KM så kämpade han på.

Bord 3 var ett väldigt speciellt parti. Berth Bråby spelar gärna klassiska, välbeprövade öppningar och idag som så många gånger förr blev det franskt. Hans motståndare är dock en kafespelare som spelar oregelbundna öppningar och han spelade a3 i ett tidigt skede och då var spelet ute i egna banor. Detta besvärade Berth som tappade fokus något och hans motståndare såg ut att få in ett farligt angrepp mot Berths orockerade kung. Det blev dock avbyten och angreppet dog ut. Därefter spelade Berth på rutin och hittade en angreppspunkt framför vits kung. Pjäs efter pjäs angrep Berth punkten med och till sist gav det resultat. Forcerad pjäsvinst och ett enkelt slutspel som nästan är som ett självgående piano, i alla fall i Berths rutinerade fingrar.

Tillbaks till bord 2. Jag såg att Mats hade en helt jämn ställning, eventuellt att han stod något bättre men det var i så fall marginellt. Tog Mats avsides och sade att remi räcker för vinst för KAS II idag eftersom Berth knytit åt säcken, varpå Mats bjöd remi och motståndaren accepterade.

En trevlig söndagförmiddag då även förstalaget bjöd på spel i lokalen, mot starka Västerås dessutom. Det enda trista var att jag som lagledare, inte själv fick visa vad jag går för..... den chansen kommer senare.

/Ola Nilsson Vd Lag II